Tidpunkt: Torsdag 28 september 2023, Vetenskapernas Hus, Helsingfors

Programmet innehöll 15 föredrag indelade i 5 tematiska block, samt en sammanfattande paneldiskussion, där de centrala frågorna från dagen berördes i dialog med publiken. Presentationerna kan ses här och en webbartikel på Svenska Yle kan läsas här. Societetens ordförande Hannu Koskinen öppnade symposiet, och Biovetenskapliga sektionens ordförande Dan Lindholm gav en inledande översikt av tematiken.

Den första sessionen berörde temat globala klimataspekter och anpassning, med två översiktspresentationer:

(1) Timo Vesala (Helsingfors universitet) gav en inblick i de globala klimatdrivande processerna, och betydelsen av olika växthusgaser (CO2 och CH4) och sänkor/läckor för det globala och regionala klimatet. Han presenterade även ur finländsk synvinkel hur olika typer av vattendrag och våtmarker fungerar ur ett kolkretsloppsperspektiv, liksom betydelsen av olika kategorier av skogs- och odlingsmark. Människans destabiliserande inverkan på kolcykeln var ett utmärkt exempel på de storskaliga processer vi kanske inte längre kan bromsa.

(2) Magnus Nyström (Stockholm Resilience Center) presenterade utvecklingen av hur människan tär på planetens bärkraft (planetary boundaries), och hur eran holocen nu ersatts av antropocen, i vilken människan skapat så stora avtryck i naturen (Nyström talade om shockterapi), att vi tveklöst är en av de stora klimatdrivande ekologiska faktorerna globalt (några nyckelreferenser: Jouffray et al. 2020, Rockström et al. 2009, Steffen et al. 2015, Richardson et al. 2023). För begreppet och temat ”planetary boundaries”, se länk. Både problem och lösningar måste vara gränsöverskridande.

Den andra sessionen berörde temat ekosystemeffekter i tid och rum, där fyra föredrag belyste frågorna genom globala insikter med satellitmätningar, paleoekologiska infallsvinklar, samt exempel från hav och kust:

(1) Johanna Tamminen (Finlands Meteorologiska Institut) presenterade globala, regionala och nationella användningsområden för att med satellitmätningar få data för generella och specifika modeller över växthusgasernas variationer i tid och rum. En global översikt visade hur både CO2- och CH4-utsläppen snarare ökar än minskar globalt, de internationella avtalen kring reduktion av emissioner till trots. Likaså visades hur satellitmätningar och s.k. ground-truthing överensstämmer, vilket underlättar storskaliga analyser.

(2) Mikael Fortelius (Helsingfors Universitet) berörde frågor kring arters evolution och utbredning i tid och rum över olika klimatepoker. Han visade hur arter dels anpassar sig, och kan bli invasiva och därigenom helt ta över ekosystem lokalt, regionalt och globalt. Människan har idag lagt närmare 50% av jordens brukbara areal under sig, och människans biomassa är mångfalt högre än de övriga arternas sammanlagda biomassa. Även vår tamboskap har en biomassa som överskrider den totala biomassan för samtliga övriga nulevande arter, liksom de av människan skapade strukturerna överträffar djur- och växtbiomassan globalt. Successionen från tidigare utdöenden till dagens snabba utveckling där människan drivit in klimatet i Antropocen, ger anledning till eftertanke beträffande såväl människans som övriga arters fortlevnad i ett långt tidsperspektiv.

(3) Anna Törnroos-Remes (Åbo Akademi) lyfte frågan om havets förmåga till anpassning och/eller transformation, och visade hur såväl ekosystemet i en av de stora klimatmotorerna på jorden (Norra ishavet), som i det regionala randhavet Östersjön drastiskt påverkats av klimatförändring (främst genom stigande temperatur med sekundära effekter på övriga miljöfaktorer och på arters utbredning), och hur systemen står inför regimskiften, dvs ekologiska ”tipping-points”, där den naturliga resiliensen satts ur spel, kaskadeffekter driver utvecklingen, och ekosystemen uppnår nya ekologiska tillstånd.

(4) Alf Norkko (Tvärminne Zoologiska Station) presenterade Östersjöns kustekosystem ur ett klimatperspektiv, med inledning genom en global jämförelse av olika kustmiljöer hur kolbalansen (sänkor och läckor) i olika biotoptyper är beroende av klimat (temperatur som övergripande drivkraft). Han illustrerade hur haven värmts och värms upp, och hur nordliga områden, inklusive Östersjön, genomgår en snabbare temperaturökning än övriga hav. För Östersjöns del blir problematiken komplex då ekosystemet redan är starkt påverkat av övergödning och dess effekter (algblomning, syrebrist mm). Tidigare mätningar och modeller har fokuserat på öppet hav.

Det nya kustklimatcentret vid Tvärminne Zoologiska Station strävar till att beskriva, belysa, analysera och tolka samverkan mellan klimat (värmeböljor) och ekosystemets övriga drivande faktorer med fokus på eutrofiering och växthusgasernas inverkan på kolcykeln i relation till kustzonens komplexitet i tid och rum (variationen på årsbasis är signifikant). En målsättning för CoastClim-centret är att följa och modellera ekosystemets transformation och anpassning till den genomgripande förändring av drivfaktorer som redan skett och sker i en eskalerande takt.

I den tredje sessionen berördes frågeställningar kring försörjning och hållbar utveckling, med fyra presentationer som ur olika perspektiv belyste den globala, regionala (kontinentala) och lokala (nationella)
livsmedelsproduktionen i förhållande till FN:s hållbarhetsmål i relation till de storskaliga klimatförändringar som påverkar odling och djurhushållning globalt:

(1) Kristina Lindström (Helsingfors universitet) illustrerade jordbrukets möjligheter i förhållande till de globala hållbarhetsgränser (jfr
Magnus Nyströms presentation), och till ekologiska brytpunkter (tipping-points). Hon byggde in social och ekonomisk hållbarhet bland utmaningarna i samband med populationsökning och eskalerande
klimatförändring, och belyste därmed frågor kring FN:s hållbarhetsmål på ett mångsidigt sätt, där forskarens roll och ansvar särskilt lyftes. Vetenskapens betydelse för den globala hushållningen är central, och nya rön måste beaktas så oönskade brytpunkter i ekosystemen inte sker.

(2) John Sumelius (Helsingfors universitet) gav en genomgång av hur FN:s mål för hållbar utveckling ska beaktas, och vilka utmaningar anpassningen till förändrade klimatbetingelser innebär då människan använder största delen av all odlingsbar areal. Alternativa lösningsmodeller, som t.ex. en mera växtbaserad diet globalt, presenterades. Det finns inte en
universell global lösning, utan lösningsmodellerna måste variera, men ha en gemensam målsättning. Den ökande befolkningen kräver ökad matproduktion, vilket ställer krav på hållbarhetsaspekten.

(3) Mila Sell (LUKE) gav i sin presentation exempel på konkret arbete inom projektet Healthy Food Africa: Hur skapar man ramar och förutsättningar för odling i liten skala, lokalt, samtidigt som den storskaliga produktionen också måste utvecklas (många länder i Afrika har gått från att exportera lantbruksprodukter till att vara beroende av import). Hon påtalade särskilt behovet av anpassning och transformering i ett framtidsperspektiv, dvs. med klara målsättningar, framförhållning och lokala metoder.

(4) Juuso Joona (Helsingfors universitet) gav en översikt av hur man i det finländska jordbruket konkret kan beakta kolets kretslopp och olika jordtypers potential att binda kol och näring i jordarna ur ett såväl klimat- som ekosystemperspektiv. Han visade hur de finländska odlingsmarkerna förlorar (läcker) kol, då lantbruket globalt (och regionalt) har en stor potential att binda kol, och motverka CO2-emissionernas negativa effekter. Genom mångsidiga och småskaliga åtgärder, kan jordbruket bidra till bibehållen hög biodiversitet och motverka både lokala och regionala klimateffekter.

Den fjärde sessionen hade temat klimat och hälsa, och de tre presentationerna berörde ett brett spektrum aspekter kring medicin, hälsa och miljö (där miljön och befolkningens livsvillkor speglar miljö och klimat, och där medicinens framsteg illustrerar anpassningen till en omvärldsförändring):

(1) Aki Sinkkonen (LUKE & Helsingfors Universitet) gav i sin presentation exempel på hur förändrade levnadsförhållanden (hygien, landsbygd/stad mm.) påverkar immunrespons hos barn. Frågan ställdes ur perspektivet huruvida immunitet är en (slumpartad) korrelation mellan miljö och immunitet, eller en konsekvens av en anpassning till vissa miljöfaktorer. Han visade bland annat hur barndödligheten globalt minskat, samtidigt som ”välfärdssjukdomar” ökat i vissa högteknologiska regioner.

(2) Tarja Sironen (Helsingfors universitet) presenterade exempel på spridning av patogener i tid och rum, och hur klimatet och miljön bidrar till spridningen av exempelvis fästingburna sjukdomar i takt med att fästingarna sprids över större områden, och hur fåglars ändrade flyttningsmönster kan bidra till snabb spridning av fågelinfluensa. Virusmutationer kan även påskyndas av klimat och miljö, och behovet är stort av en helhetssyn på människa, ekosystem och hälsa.

(3) Tari Haahtela (HUS, Inflammation Center) lyfte i sin presentation frågor kring biodiversitet och hälsa, med fokus på mikrobiell diversitet. Han visade hur vissa allergier och symptom på överkänslighet ökat med ökande urbanisering och generellt ökat välstånd, medan människor i fattigare regioner med lägre hygienstandard (och samtidigt sannolikt lägre miljöstress i form av direkta föroreningar) har lägre frekvens allergier. Allergifrekvensen förefaller ha en omvänd korrelation till den mikrobiella diversiteten i människans näsa, svalg och hud.

Den femte tema-sessionen berörde överbryggande storskaliga aspekter kring klimat, hållbarhetsmål, anpassning och transformation för hela samhället med människan i fokus, men med ekosystemet och miljön
som bärande redskap:

(1) Eeva Furman (Statsrådets kansli) presenterade alternativ för samhällets anpassning och transformation till en hållbar utveckling med den globala och regionala klimatförändringen som drivkraft. En central aspekt är en integrerad koppling mellan socialt välbefinnande och hälsa, ekonomi, trygghet och säkerhet, demokrati och lagstiftning, mänskligt kapital, samt naturligt kapital. Dessa integrerade faktorer ställdes i relation till FN:s hållbarhetsmål och analyserna kring planetens bärkraft, och har utmynnat i rapporten ”Time of Crisis, Time of Change: Science for Accelerating Transformations to Sustainable Development”, där bland annat ojämn fördelning av resurser och konsumtion presenteras.

(2) Mikael Hildén (Finlands Miljöcentral) tog avslutningsvis upp de svåra och komplexa frågorna kring anpassning och transformering
av samhället i en situation där problemen (klimatförändringen och hoten mot den biologiska mångfalden) är gränsöverskridande, men lösningarna måste vara både nationella och internationella. Man har inte reagerat
tillräckligt starkt på att vi lever i en sammanlänkad värld, där klimatfrågor, handel och ekonomi, stabilitet och konflikt resulterar i kaskadeffekter som följd av klimatförändringen. Summan av samtliga faktorer driver policy
och politik med viss fördröjning (som det globala ekosystemet kanske inte har råd med).

Symposiet avslutades med en sammanfattande paneldiskussion kring dagens centrala frågor, och särskilt lyftes då frågorna kring planetens hållbarhetsgränser, FN:s hållbarhetsmål, och människans totala dominans inom det globala sammanlänkande makroekosystemet. Publiken deltog livligt i diskussionen kring de storskaliga drivkrafterna som styr anpassning och transformation, försörjningsfrågor, hot mot biodiversitet, långsiktighet (med evolutionära tillbakablickar som modell för framtida utveckling), och frågor kring policy, politik och ansvarsfrågor (från individ till lokalsamhälle till nation och vidare till globalt ansvar).

Klimatet blir varmare: